Liknelsen om den förlorade sonen är ett ofta förekommande predikoämne och texten är välkänd utifrån aspekten att även som en förlorad son är man alltid välkommen tillbaka. Men denna text är så rik och har fler aspekter och lärdomar för oss än så. Ju närmare denna tidsålders avslutning vi kommer, ju mer kommer vi att se av nya aktuella aspekter på också redan välkända bibeltexter som talar rätt in i vår nuvarande situation.

Denna liknelse i Lukas 15:11-32, som i Sv. Folkbibelns översättning har fått en mer passande rubrik: 'Liknelsen om den återfunne sonen', handlar inte bara om den yngre sonen, som till slut efter att ha slösat bort sitt arv, blir den återfunne sonen, utan liknelsen har också ett andra huvudbudskap, nämligen det om den hemmavarande sonen. Det är ett budskap som är mycket aktuellt för alla sedan länge troende kristna, de som levt ordentligt, strävat och fullgjort allt vad den kristna tron synes begära av dem, men som aldrig tycks få ut något av sitt eget arv till sin egen uppmuntran eller glädje. Liknelsens budskap i det avseendet är mycket angeläget: Det finns väldigt många hemmavarande söner och döttrar i vår svenska kristenhet! Glädjen saknas i allt det arbete, i all den strävan och möda de har i att vara sin kristna omgivning, sin församling, och sin Fader i himmelen till behag. De får inte ut så mycket av sin kristendom och de blir t o m litet avundsjuka när de förlorade sönerna återkommer från sina omrumlande liv ute i världen och blir uppmärksammade återfunna söner som får uppskattning, medan de som alltid varit trogna hemmasöner av sin Fader, bildligt talat, inte ens synes ha fått en killing någon enda gång för att vara glad med sina vänner.

Det verkligt tråkiga för dessa hemmasöner och hemmadöttrar är att de inte sett vad de äger och har: Den de arbetar för är ju inte längre i första hand deras fader. För det de arbetar ihop läggs ju till deras eget arv. De missar att se det fadern i liknelsen måste tala om för den besvikne hemmasonen: 'Allt mitt är Ditt!' För arvet var ju delat och allt som nu fanns kvar och allt som ökade i värde var ju den äldre sonens. Och de har missat att se att de hade något ännu mer och värdefullare än vad den återfunne sonen hade haft: De hade alltid varit hos fadern, haft hans omsorg och kärlek, råd och stöd, och den skulle de aldrig förlora. - Bibelns förbundstanke genomsyrar detta tänkande.

Men denna liknelse har flera aktuella aspekter för oss att se. Att vara en hemmason innebär också att vara den som för arvet vidare och som står för räddningen. I denna tid är detta oerhört viktigt och uppmuntrande för alla oss hemmavarande söner och döttrar. När den yngre sonen i synd förslösat sitt arv och inte kan förvänta sig annat än att gå under, så finns ändå ett arv, om än inte hans eget, att återvända till. Jämför den äldre sonen med en frälst person och den yngre med en som avfallit och kommit på avvägar. Det finns ett arv kvar! Allt är inte hopplöst för den förlorade! Det finns en frälsning, också för den yngre! Men det är så bara för att hemmasonen stannat hemma, förvaltat och inte slösat bort sitt fadersarv. Detta en bild av oss trogna hemmavarande söner, vi som hållit fast vid tron och har en fast grund att stå på. Vi har ett arv att dela med oss av. Till oss kan de vilsna och förlorade komma och få del av frälsningen och få en trygghet mitt i all sin utsatthet och så finna Gud. Och vi förlorar inte på det, för det egentliga arvet har vi ändå kvar: Vår trygghet och frälsning kan ingen ta ifrån oss och ju mer vi delar med oss av vår erfarenhet och insikt, ju mer solid grund får vi att stå på. Och Fadern är alltid med oss! Och allt som är Hans har vi tillgång till! Vilken förmån!

Vårt arv räcker för att rädda också våra förlorade bröder. Dessa förlorade bröder skall bli våra återfunna bröder. Men för att bli våra återfunna bröder måste de se sin situation i ögonen, de måste acceptera sanningen om sig själva, de måste söka hjälp, ödmjuka sig, och ta steget att komma tillbaka hem. Då upprättas de.

Vi kan också se en annan aspekt av denna liknelse: Båda sönerna hade ett arv av möjligheter. Den äldre använde dessa möjligheter som en förståndig frälst individ och byggde vidare på det till Guds rikes bästa. Han arbetade så att fler kom in under Guds beskydd och fann frälsning. Han brukade inte sitt arv, sina gåvor för eget själviskt bruk utan de fick istället flerfaldigas under Faderns hand.

Den yngre sonen var istället mer oförståndig med sina gåvor som han bara brukade för att tillfredsställa sig själv och sin egen lust. Därmed förbrukades hans arv och hans gåvor och så småningom tog de slut. Han var utblottad och ensam! Den äldres arv blev istället större och hans gåvor fler eftersom Fadern ledde honom och välsignade honom. Och han var rik och han hade Faderns gemenskap!

INDIENMISSIONEN
Indienmissionens verksamhet har nyligen klarat av en viktig och befriande milstolpe då man i slutet av mars kunde betala av det sista av det banklån Dr Arthur Chetty tvingades ta för 15 månader sedan för att kunna reparera flera av missionens stormskadade hus. Efter en extra kraftansträngning från givare här i Sverige i februari i år så är det mycket oförmånliga banklånet nu återbetalat i sin helhet. Jag framför ett djupt känt tack från Dr Arthur och alla dem som arbetar i missionen där!

Tyvärr är det den tiden på året nu då det ofta inträffar kraftiga storm- eller orkanoväder där. Nyligen rapporterade Dr Arthur att en av pastorernas boningshus hade förlorat taket i det senaste ovädret. Sådant medför extra kostnader.

Tack för allt stöd till detta missionsarbete, som utgörs av omhändertagande av föräldralösa barn, klinikarbete för spetälska och stöd till församlingsarbete ute i byarna. Var god ange 'Indienmissionen' på gåvor till denna verksamhet. Stiftelsen RAPHAEL:s plusgirokonto är 14 56 65-6.

TACK
för all uppmuntran på olika sätt, förbön, brev, telefonsamtal m m!
Låt oss leva använda vår tid och våra möjligheter till det Jesus vill! Han överger oss aldrig! Må Guds kärleksfulla omsorg fortsatt omsluta Dig!

Jesus är HERREN!
Välsignelsehälsningar
Axel Gustafsson